en hyllning.
Jag bor med mannen som köper skidglasögon när han bor i Peru,
vars mest använda ord är "adekvat" och "postmodern" trots att hans favoritord är "dagledig".
Jag bor med frun som lagar underbart god mat och är synonym med ordet tålamod.
Maggan och Erik, ni är så fantastiskt goa, underbara och BÄST!!
Tack för allt ni lärt mig och för de ni är.
Jag kommer att sakna att gå till Cerropón på fredagkvällar,
sakna att sitta mittemot Jeremia när vi äter,
sakna att läsa "Dumbo i motvind" på toaletten.
sakna att se barnen digga till "Glädjens Herre var en gäst",
sakna att räkna "ett, två, tre" när jag går in på toaletten för att ge kakerlackorna och ödlorna tid att smita undan. (Maggan gav detta knep till Lovisa och Ester när de var mindre, jag köpte det rakt av)
saknar att kunna diskutera allt och ingenting,
sakna att få vänta 45 minuter på en dagens på jockeyklub,
sakna hur min tränare på gymmet skriker "Be strong, Karin" med väldigt spansk brytning,
sakna värmen,
sakna att säga "sientate" (betyder "sätt dig") mindre en 100 gånger per dag tre dagar i veckan,
sakna att kunna ta taxi så billigt och enkelt.
Jag kommer också sakna att kunna titta mig i spegeln, tycka att jag är världens sämsta hårdag och tänka att det är okej ändå...
Men jag LÄNGTAR efter Jonas, efter att få träffa familj och vänner. Att få känna mig hemma och få prata svenska med alla jag träffar. Jag längtar efter grönskan i Sverige och lösgodis. =)
Sverige, snart kommer jag!!
Kyrktankar
Har precis kommit hem efter en grymt spännande och på många sätt bra kväll i san Antonio. Erik har haft undervisning från Efesierbrevet och det var bra, gripande och tankeställande. Efter undervisningen kom det upp en del frågor som gällde församlingen och det blev en liten diskussion.
Just nu känner jag mig ganska förvirrad över att vissa saker ska vara så komplicerade och svåra. Var det såhär Gud menade när han sa att vi skulle gå ut till hela världen och berätta om hans liv och hans kärlek? Det finns så många skadade relationer. Både mellan församlingar och kyrkan, mellan församlingar och missionärer, mellan de olika församlingarna och mellan enskilda personer. Hur vill Gud att det ska vara? Hur kunde det bli såhär?
Mitt i all frustration och förvirring vet jag ju svaret. Relationerna är knappast bättre eller enklare hemma i Sverige. Hur kunde det bli såhär? Hur kunde vi glömma och tappa kärnan? Hur lyckades vi falla i så djup sömn?
Jag står på taket och tittar ut över Chiclayo. Långt där borta ser jag Kristus-statyn på kullen. Han står där med utsträckta armar som alltid. Jag viskar förlåt, och ber om nåd...
Just nu känner jag mig ganska förvirrad över att vissa saker ska vara så komplicerade och svåra. Var det såhär Gud menade när han sa att vi skulle gå ut till hela världen och berätta om hans liv och hans kärlek? Det finns så många skadade relationer. Både mellan församlingar och kyrkan, mellan församlingar och missionärer, mellan de olika församlingarna och mellan enskilda personer. Hur vill Gud att det ska vara? Hur kunde det bli såhär?
Mitt i all frustration och förvirring vet jag ju svaret. Relationerna är knappast bättre eller enklare hemma i Sverige. Hur kunde det bli såhär? Hur kunde vi glömma och tappa kärnan? Hur lyckades vi falla i så djup sömn?
Jag står på taket och tittar ut över Chiclayo. Långt där borta ser jag Kristus-statyn på kullen. Han står där med utsträckta armar som alltid. Jag viskar förlåt, och ber om nåd...
Saker jag lärt mig på förskolan i San Antonio
Hur pratar man utan ord?
I början var jag väldigt frustrerad över detta. Över att jag inte kunde förstå när barnen entusiastiskt berättade om något de gjort eller något som hänt. Jag ville så gärna kunna ställa fler frågor, kunna busa med barn som jag gör "på svenska" och förklara saker bra. Men nu iefterhand, när barnen fortfarande efter tre månader kommer springandes med en stor kram när jag kommer, har jag insett att vi har pratat mycket. Ofta utan ord.
Hur rengör man ett bord med smutsigt vatten?
Hur lär man någon skriva utan penna?
De här två frågorna har också "fötts" på förskolan. De handlar mer om att jag har insett att jag aldrig saknat något materiellt. Jag har alltid haft blyertspennor och rent vatten. Tacksam.
Status: Imorgon går jag in i min sista "vanliga" vecka. Det känns helt ofattbart att tiden har gått så snabbt. Jag är så otroligt tacksam för allt jag lärt mig och allt jag har fått här. Har för länge sedan insett att jag har fått så mycket mer än vad jag gett. Hoppas nu på en go sista vecka och att jag ska kunna förbereda mig bra på att åka hem, på att säga hejdå och sen få säga hej.
I början var jag väldigt frustrerad över detta. Över att jag inte kunde förstå när barnen entusiastiskt berättade om något de gjort eller något som hänt. Jag ville så gärna kunna ställa fler frågor, kunna busa med barn som jag gör "på svenska" och förklara saker bra. Men nu iefterhand, när barnen fortfarande efter tre månader kommer springandes med en stor kram när jag kommer, har jag insett att vi har pratat mycket. Ofta utan ord.
Hur rengör man ett bord med smutsigt vatten?
Hur lär man någon skriva utan penna?
De här två frågorna har också "fötts" på förskolan. De handlar mer om att jag har insett att jag aldrig saknat något materiellt. Jag har alltid haft blyertspennor och rent vatten. Tacksam.
Status: Imorgon går jag in i min sista "vanliga" vecka. Det känns helt ofattbart att tiden har gått så snabbt. Jag är så otroligt tacksam för allt jag lärt mig och allt jag har fått här. Har för länge sedan insett att jag har fått så mycket mer än vad jag gett. Hoppas nu på en go sista vecka och att jag ska kunna förbereda mig bra på att åka hem, på att säga hejdå och sen få säga hej.
!Feliz dia mamá!
Här är klockan elva på kvällen och jag har precis kommit hem från ungdomsgruppen i las Brisas. Det har varit en fantasktisk kväll! Jag har haft väldigt kul och är helt glad. Njuter såå av att umgås med jämnåriga och få skratta tillsammans med dem och få lära känna dem mer. Ikväll kom det tre nya som var där för första gången. Det var härligt och alla var duktiga på att ta hand om dem. (Gillas)
Förra lördagen var vi ute och åt med ungdomsgruppen för att fira förtsa maj. Här kommer lite bilder från restaurant Rocky's.
Gänget, förutom Paula som inte syns bakom Lettie :P
Alessandra och Tamar
Jag och Paula
I veckan åkte vårt Sverige-besök Peter och Christer tillbaka till Europa och Sverige. De har varit här i ca. två veckor för att lära känna Peru lite och sätta sig in i arbetet som görs här. Det har varit väldigt roligt att ha dem här och för mig har det kännts roligt att få visa upp vad man har och uppskattar här. En av dagarna åkte jag och Peter ut till förskolan där jag fick visa vad en volontär kan ha för uppgift. Kanske var det roligare för mig än för honom. Haha. Jag tyckte i alla fall att det var fantastiskt kul att få visa upp "Mi pequeña cunita de amor" ,som förskolan heter, och få presentera Peter för min stora förebild och förskolans lärare Isabel. Det var också häftigt att inse efteråt att jag faktiskt kunde ställa Peters frågor på spanska och sedan förklara för honom vad Isabel svarade och berättade. Jag kunde tolka lite på spanska, amazing!
De sista dagarna tillbringade vi en bit utanför Chiclayo i kustbyn Huanchaco där vi hade teambuildings-dagar tillsammans. Jag tyckte det var väldigt bra dagar även om jag frös en hel del och trots att jag var ganska trött efteråt. ( läs "helt slut", haha)
Tina, Christer och Peter.
Underbart vackra och mäktiga Stilla havet.
Den stora happening just nu är att det imorgon, söndag, är Mors dag här i Peru. Här firas Mors dag rejält och är en av de största dagarna på året. Jag ska bland annat vara i kyrkan 7.30 imorgon för att tillsammans med ungdomarna fixa och förbereda morsdag-lunch som vi ska bjuda på efter gudstjänsten. Ikväll har de delat ut rosor till alla mammor i Cerropon och igårkväll var Maggan och Erik på barnens skola där de hade ett speciellt firande.
Igår på förskolan var alla mammor inbjudna och alla barnen hade förberett en dikt eller något fint till sin mamma som de visade upp. Några av tjejerna visade upp en dans som de hade övat in. Det lottades även ut två korgar med matvaror som alla hjälpts åt att samla ihop till. Det är alltså fullt pådrag både i kyrkor och på skolor i hela Peru den här helgen.
De fina matkorgarna på förskolan i San Antonio!
Alla barnen med sin mamma och Isabel med sin dotter Laidy(gul klänning) längst ut till höger.
Feliz dia mamá!
Förra lördagen var vi ute och åt med ungdomsgruppen för att fira förtsa maj. Här kommer lite bilder från restaurant Rocky's.
Gänget, förutom Paula som inte syns bakom Lettie :P
Alessandra och Tamar
Jag och Paula
I veckan åkte vårt Sverige-besök Peter och Christer tillbaka till Europa och Sverige. De har varit här i ca. två veckor för att lära känna Peru lite och sätta sig in i arbetet som görs här. Det har varit väldigt roligt att ha dem här och för mig har det kännts roligt att få visa upp vad man har och uppskattar här. En av dagarna åkte jag och Peter ut till förskolan där jag fick visa vad en volontär kan ha för uppgift. Kanske var det roligare för mig än för honom. Haha. Jag tyckte i alla fall att det var fantastiskt kul att få visa upp "Mi pequeña cunita de amor" ,som förskolan heter, och få presentera Peter för min stora förebild och förskolans lärare Isabel. Det var också häftigt att inse efteråt att jag faktiskt kunde ställa Peters frågor på spanska och sedan förklara för honom vad Isabel svarade och berättade. Jag kunde tolka lite på spanska, amazing!
De sista dagarna tillbringade vi en bit utanför Chiclayo i kustbyn Huanchaco där vi hade teambuildings-dagar tillsammans. Jag tyckte det var väldigt bra dagar även om jag frös en hel del och trots att jag var ganska trött efteråt. ( läs "helt slut", haha)
Tina, Christer och Peter.
Underbart vackra och mäktiga Stilla havet.
Den stora happening just nu är att det imorgon, söndag, är Mors dag här i Peru. Här firas Mors dag rejält och är en av de största dagarna på året. Jag ska bland annat vara i kyrkan 7.30 imorgon för att tillsammans med ungdomarna fixa och förbereda morsdag-lunch som vi ska bjuda på efter gudstjänsten. Ikväll har de delat ut rosor till alla mammor i Cerropon och igårkväll var Maggan och Erik på barnens skola där de hade ett speciellt firande.
Igår på förskolan var alla mammor inbjudna och alla barnen hade förberett en dikt eller något fint till sin mamma som de visade upp. Några av tjejerna visade upp en dans som de hade övat in. Det lottades även ut två korgar med matvaror som alla hjälpts åt att samla ihop till. Det är alltså fullt pådrag både i kyrkor och på skolor i hela Peru den här helgen.
De fina matkorgarna på förskolan i San Antonio!
Alla barnen med sin mamma och Isabel med sin dotter Laidy(gul klänning) längst ut till höger.
Feliz dia mamá!
back home in Chiclayo
Nu är vi hemma igen efter några dagar med teambuilding i Huanchaco. Jag är trött, men nöjd och glad.
Peter och Christer åkte till Lima igår för att idag ta flyget tillbaka till Europa och Sverige. Och jag tackar för trevligt besök och gott svenskt lösgodis. =)
so long
Peter och Christer åkte till Lima igår för att idag ta flyget tillbaka till Europa och Sverige. Och jag tackar för trevligt besök och gott svenskt lösgodis. =)
so long
What a wonderful day!
Idag har varit ännu en härlig måndag. Jag var först på förskolan i San Antonio som vanligt innan jag åkte till Jockyclub för att där tillsammans med familjen Andersson, familjen Lindström, Tina, Steffen, Peter och Christer äta lunch och sen fira Peters födelsedag med god tårta. Efter denna fest stack jag iväg för att träna en sväng innan vi fortsatte med en god kvällsmat och mysig spelkväll hemma hos familjen Lindström. Jag hoppas att Peter är nöjd med dagen. Det är iallafall jag! =)
Här kommer lite gott och blandat i bilder:
familjen Lindtsröm, Maggan och Jeremia på Jockey
Tina står redo att skära upp tårta till födelsedagsbarnet
Joel levde farligt och ville krypa precis vid poolkanten :S
Karin herself
Spelkväll...
...med UNDERBART godis, TACK Peter!
Ester hjälper till att mata Joel. Succé =)
Och till sist två favoritbilder på världens goaste Jeremia!!!! <3
Här kommer lite gott och blandat i bilder:
familjen Lindtsröm, Maggan och Jeremia på Jockey
Tina står redo att skära upp tårta till födelsedagsbarnet
Joel levde farligt och ville krypa precis vid poolkanten :S
Karin herself
Spelkväll...
...med UNDERBART godis, TACK Peter!
Ester hjälper till att mata Joel. Succé =)
Och till sist två favoritbilder på världens goaste Jeremia!!!! <3
en synvinkel
Jag har länge velat citera min vän M, men har inte riktigt vetat var jag skulle göra det. Här kommer iaf. en liten synvinkel från hennes reflektioner efter en resa till Etiopien nu i vår. Hon skrev ett mejl och berättade hur hon haft det och delade några tankar från resan. En tanke löd såhär:
"Mötte också en stor glädje i att känna Gud hos människor. De hade sådana visioner och ambitioner med sina liv. Ungdomar som sa att de ville frälsa hela Etiopien. När de frågade oss om våra visoner för Sverige så hade vi inget svar. De frågade oss vad vi skulle göra för att kristna Sverige, återigen hade vi inget svar. Det var pinsamt att vi med all vår utbildning och alla våra pengar inte visste vad vi skulle säga."
Ofta tror jag att vår utbildning och våra pengar i Sverige blir ett hinder för oss. Hur ska vi kunna använda dehär sakerna på ett bra sätt? Hur hade dessa Etiopiska ungdomarna använt våra pengar och vår kunskap om de fått chansen?
"Mötte också en stor glädje i att känna Gud hos människor. De hade sådana visioner och ambitioner med sina liv. Ungdomar som sa att de ville frälsa hela Etiopien. När de frågade oss om våra visoner för Sverige så hade vi inget svar. De frågade oss vad vi skulle göra för att kristna Sverige, återigen hade vi inget svar. Det var pinsamt att vi med all vår utbildning och alla våra pengar inte visste vad vi skulle säga."
Ofta tror jag att vår utbildning och våra pengar i Sverige blir ett hinder för oss. Hur ska vi kunna använda dehär sakerna på ett bra sätt? Hur hade dessa Etiopiska ungdomarna använt våra pengar och vår kunskap om de fått chansen?
Senaste
Senaste nytt är att Peter och Christer kommer på lördag kväll istället.
Hoppashoppas.
Hoppashoppas.
Nyheter
Nu är det verkligen dags för en liten uppdatering om vad som händer här i Chiclayo.
Det senaste är att i fredagskväll kom Elin, Mattias och deras lille Joel från Arequipa där de har pluggat spanska i sex månader. De har flyttat in i sitt hus och ska nu bara studera och sätta sig in i arbetet här, vilket inte alltid är det lättaste. Det är mycket nytt, mycket som man ska förstå och lära sig.
Det är iallafall otroligt roligt att ha dem här! Så otroligt Välkomna! =)
På torsdag hoppas vi på besök från Sverige. Då, om flygen går, kommer Peter och Christer. Christer är ordförande för NUM, Nämnden för UtlandsMission, och Peter är ny missionsskreterare inom ELM. Vi hoppas på att de kommer och deras besök bli superbra.
Förutom detta rullar livet på som "vanligt" med Cunitan(förskolan) och svenskskolan och allt annat som hör en vanlig vecka till. Och jag gillar det...
Det senaste är att i fredagskväll kom Elin, Mattias och deras lille Joel från Arequipa där de har pluggat spanska i sex månader. De har flyttat in i sitt hus och ska nu bara studera och sätta sig in i arbetet här, vilket inte alltid är det lättaste. Det är mycket nytt, mycket som man ska förstå och lära sig.
Det är iallafall otroligt roligt att ha dem här! Så otroligt Välkomna! =)
På torsdag hoppas vi på besök från Sverige. Då, om flygen går, kommer Peter och Christer. Christer är ordförande för NUM, Nämnden för UtlandsMission, och Peter är ny missionsskreterare inom ELM. Vi hoppas på att de kommer och deras besök bli superbra.
Förutom detta rullar livet på som "vanligt" med Cunitan(förskolan) och svenskskolan och allt annat som hör en vanlig vecka till. Och jag gillar det...
Sverige vs Peru del 2
För att fortsätta att spinna vidare lite på Gellis Herlitz bok så kommer här nu några gobitar från kapitlet som handlar om synen på arbete.
Herlitz börjar kapitlet med att förklara att i vissa samhällen kan man säga såhär: "Vi arbetar för att leva", men att det i Sverige stämmer bättre om vi istället säger: "Vi lever för att arbeta".
Just detta har varit svårt för mig att förstå här i Peru. Jobbsituationen är verkligen annorlunda. För mig innebär ett jobb åtta timmar om dagen på samma ställe, hela veckan, månaden, året. Det innebär en hyfsat fast inkomst och en vardag som ofta är mer eller mindre förutsägbar.
Här i Peru är det inte ovanligt att man lever på ströjobb. Att man inte alls har någon fast anställning och att mängden arbete går i vågor. Alltså; inte lika fast inkomst och inte lika fasta tider. Man arbetar helt enkelt för att leva, för att få ihop pengar till mat och nödvändigheter. (Självklart gäller inte detta för alla.)
Det här citatet från Herlitz bok förklarar ganska bra hur synen på arbete är i Sverige:
"I Sverige förekommer självmord på grund av arbetslöshet. Detta i ett land där den sociala välfärden är så väl tryggad. Som arbetslös behöver jag inte riskera att mina barn svälter ihjäl.(...) Att man ändå kan ta livet av sig vid arbetslöshet måste innebära att själva lönearbetet ger ett livsvärde utan vilket det är svårt att överleva."
Vi lever för att arbeta och vi lever för vårt arbete. Vårt arbete är en så stror del av vår personlighet och av vår identitet att självmord förekommer på grund av t.ex. uppsägning.
Att fråga vad personen som vi möter för första gången jobbar med är en av de allra första frågorna vi ställer. Och svaret lyder: "Jag är läkare", och inte: "Jag arbetar som läkare". Vi är vårt yrke.
Jobbet går också ofta före det mesta. Det är en helt giltig anledning att inte komma på födelsedagsfesten p.g.a jobb. Eller som jag nämnt i tidigare inlägg, att begravningar i Sverige kan dröja flera veckor. Kanske är det för att alla ska lyckas få ledigt från jobbet och lyckas pyssla ihop sina kalendrar med detta avbrott. Här i Peru sluter alla upp direkt, ofta samma dag, vid ett dödsfall. (Se inlägg från 29/3-10)
Jag har upptäkt att just den här frågan ("vad jobbar du med?") är den fråga som jag ställer till de jag pratar med för första gången. Jag frågar vad personen jobbar med eller vad han eller hon läser till. Jag kan inte komma på vad jag annars skulle fråga för att vara lagom opersonlig och inte inkräkta för mycket. Jag vill veta vad personen jobbar med, för att för mig som svensk talar det om vad och hur personen är, iallafall till en viss del.
I Sverige delar vi så tydligt upp jobb och fritid. För min egen del önskar jag att jag kunde släppa taget en smula ibland. Att mitt "vanliga" liv och mitt "jobbliv" skulle bli mer som ett liv. Ett Karin-liv. Ett liv där människovärde inte mäts i mängden bra utfört arbete.
Herlitz börjar kapitlet med att förklara att i vissa samhällen kan man säga såhär: "Vi arbetar för att leva", men att det i Sverige stämmer bättre om vi istället säger: "Vi lever för att arbeta".
Just detta har varit svårt för mig att förstå här i Peru. Jobbsituationen är verkligen annorlunda. För mig innebär ett jobb åtta timmar om dagen på samma ställe, hela veckan, månaden, året. Det innebär en hyfsat fast inkomst och en vardag som ofta är mer eller mindre förutsägbar.
Här i Peru är det inte ovanligt att man lever på ströjobb. Att man inte alls har någon fast anställning och att mängden arbete går i vågor. Alltså; inte lika fast inkomst och inte lika fasta tider. Man arbetar helt enkelt för att leva, för att få ihop pengar till mat och nödvändigheter. (Självklart gäller inte detta för alla.)
Det här citatet från Herlitz bok förklarar ganska bra hur synen på arbete är i Sverige:
"I Sverige förekommer självmord på grund av arbetslöshet. Detta i ett land där den sociala välfärden är så väl tryggad. Som arbetslös behöver jag inte riskera att mina barn svälter ihjäl.(...) Att man ändå kan ta livet av sig vid arbetslöshet måste innebära att själva lönearbetet ger ett livsvärde utan vilket det är svårt att överleva."
Vi lever för att arbeta och vi lever för vårt arbete. Vårt arbete är en så stror del av vår personlighet och av vår identitet att självmord förekommer på grund av t.ex. uppsägning.
Att fråga vad personen som vi möter för första gången jobbar med är en av de allra första frågorna vi ställer. Och svaret lyder: "Jag är läkare", och inte: "Jag arbetar som läkare". Vi är vårt yrke.
Jobbet går också ofta före det mesta. Det är en helt giltig anledning att inte komma på födelsedagsfesten p.g.a jobb. Eller som jag nämnt i tidigare inlägg, att begravningar i Sverige kan dröja flera veckor. Kanske är det för att alla ska lyckas få ledigt från jobbet och lyckas pyssla ihop sina kalendrar med detta avbrott. Här i Peru sluter alla upp direkt, ofta samma dag, vid ett dödsfall. (Se inlägg från 29/3-10)
Jag har upptäkt att just den här frågan ("vad jobbar du med?") är den fråga som jag ställer till de jag pratar med för första gången. Jag frågar vad personen jobbar med eller vad han eller hon läser till. Jag kan inte komma på vad jag annars skulle fråga för att vara lagom opersonlig och inte inkräkta för mycket. Jag vill veta vad personen jobbar med, för att för mig som svensk talar det om vad och hur personen är, iallafall till en viss del.
I Sverige delar vi så tydligt upp jobb och fritid. För min egen del önskar jag att jag kunde släppa taget en smula ibland. Att mitt "vanliga" liv och mitt "jobbliv" skulle bli mer som ett liv. Ett Karin-liv. Ett liv där människovärde inte mäts i mängden bra utfört arbete.
Sverige vs Peru
Jag har precis läst ut en bok av kulturvetaren Gellis Herlitz som heter "Svenskar, hur vi är och varför". Boken är uppdelad i 24 kapitel som beskriver olika ämnen om hur vi är och gör i Sverige. Konfliktundvikande, svenskar och staten, umgängesvanor, tid, manligt, kvinnligt och jämlikt är några exempel på ämnen som tas upp. Det är mycket intressant att läsa och ännu mer intressant att läsa nu när jag själv befinner mig i ett annat land och i en annan kultur. Det kommer upp så många exempel och citat som man så väl känner igen sig i. Men viktigt att tänka på, särskilt som svensk, är att inse att allt inte behöver gå till på samma sätt som det gör i Sverige i andra länder.
För någon vecka sedan tog jag en taxi hem från centrum. Ganska snabbt kom den vanliga frågan om vilket land jag var ifrån. Jag sa att jag var från Sverige och taxichauffören fortsatte att fråga om vad jag gjorde här i Peru. Sedan började han fråga om vad som skilde Sverige och Peru. Jag försökte så gott jag kunde, på min dåliga spanska, att förklara att nästan allt var annorlunda. Träd, hus, gator, bilar, trafik, lukter, mat...ja, allt är annorlunda. Men, sa jag, den största skillnaden är nog människorna och folket. I Sverige tror inte alla på Gud, som de gör här.
Helt spontant frågar då chauffören: Men vad tror de då på? Och jag försöker föklara att man ofta inte tror på något alls.
Detta är verkligen en stor skillnad mellan Sverige och Peru. Här kan du inte gå tio meter utan att se en skylt, ett hus eller en bil med något budskap som handlar om Gud, Jesus eller Maria. "Dios es mi Padre" (Gud är min far), "Dios cuida de mi" (Gud tar hand om mig), "Dios es mi Pastor" (Gud är min herde) är budskap och citat som står på de allra flesta bilar. Det är totalt omöjligt att missa. Synen på religion är verkligen annorlunda. Herlitz beskriver detta såhär:
"I många länder är religion och samhällsmoral så intimt förknippade med varandra att det skulle vara en omöjlighet att säga sig vara icke-religiös. Det skulle uppfattas som om man sade sig inte ha någon moral över huvud taget vilket ju är omöjligt."
Så tror jag det är i Peru. Här är det självklart att tro på en Gud som är större, även om man inte är särskilt "religiös" i vår bemärkelse.
I Sverige, däremot, är vi väldigt obekväma och ovana att prata om religion. När någon nära dör, och vi berörs av tanken att detta livet inte är allt, kan vi prata om en himmel dit alla "snällingar" kommer och nämna att vår vän nu alldeles säkert är en ängel.
Heriltz skriver:
"Många svenskar tycker det är en aning egendomligt med stark religiositet. Det är inte riktigt "modernt". Ofta är det helt enkelt så att svenskar är mera intresserade av yttre bekvämlighet än av inre frid."
Vilket påhopp va? Vi vill inte gärna se oss själva som ytliga utan snarare som genomtänkta och intelligenta. Men, kanske ligger det något i det han skriver.
Det är också lite kul med taxichaufförens småpratande. Helt säkert förekommer det inte lika ofta i Sverige att två främlingar bara småpratar på vägen hem. Enligt Herlitz kan vi svenskar prata om tekniska detaljer i timmar, men har svårt att klara femton minuters småprat. Kanske ligger det något i det också...
För någon vecka sedan tog jag en taxi hem från centrum. Ganska snabbt kom den vanliga frågan om vilket land jag var ifrån. Jag sa att jag var från Sverige och taxichauffören fortsatte att fråga om vad jag gjorde här i Peru. Sedan började han fråga om vad som skilde Sverige och Peru. Jag försökte så gott jag kunde, på min dåliga spanska, att förklara att nästan allt var annorlunda. Träd, hus, gator, bilar, trafik, lukter, mat...ja, allt är annorlunda. Men, sa jag, den största skillnaden är nog människorna och folket. I Sverige tror inte alla på Gud, som de gör här.
Helt spontant frågar då chauffören: Men vad tror de då på? Och jag försöker föklara att man ofta inte tror på något alls.
Detta är verkligen en stor skillnad mellan Sverige och Peru. Här kan du inte gå tio meter utan att se en skylt, ett hus eller en bil med något budskap som handlar om Gud, Jesus eller Maria. "Dios es mi Padre" (Gud är min far), "Dios cuida de mi" (Gud tar hand om mig), "Dios es mi Pastor" (Gud är min herde) är budskap och citat som står på de allra flesta bilar. Det är totalt omöjligt att missa. Synen på religion är verkligen annorlunda. Herlitz beskriver detta såhär:
"I många länder är religion och samhällsmoral så intimt förknippade med varandra att det skulle vara en omöjlighet att säga sig vara icke-religiös. Det skulle uppfattas som om man sade sig inte ha någon moral över huvud taget vilket ju är omöjligt."
Så tror jag det är i Peru. Här är det självklart att tro på en Gud som är större, även om man inte är särskilt "religiös" i vår bemärkelse.
I Sverige, däremot, är vi väldigt obekväma och ovana att prata om religion. När någon nära dör, och vi berörs av tanken att detta livet inte är allt, kan vi prata om en himmel dit alla "snällingar" kommer och nämna att vår vän nu alldeles säkert är en ängel.
Heriltz skriver:
"Många svenskar tycker det är en aning egendomligt med stark religiositet. Det är inte riktigt "modernt". Ofta är det helt enkelt så att svenskar är mera intresserade av yttre bekvämlighet än av inre frid."
Vilket påhopp va? Vi vill inte gärna se oss själva som ytliga utan snarare som genomtänkta och intelligenta. Men, kanske ligger det något i det han skriver.
Det är också lite kul med taxichaufförens småpratande. Helt säkert förekommer det inte lika ofta i Sverige att två främlingar bara småpratar på vägen hem. Enligt Herlitz kan vi svenskar prata om tekniska detaljer i timmar, men har svårt att klara femton minuters småprat. Kanske ligger det något i det också...
Veckan i bilder
Den här veckan har det hänt väldigt mycket känns det som, samtidigt som det varit en skön och avslappnad vecka ändå. Jag har varit väldigt förkyld men nu känns det som att det har gått över väldigt snabbt. Har kännt mig mycket piggare idag, och det är skönt.
Förra söndagen började med att jag, Maggan och barnen åkte på utflykt med Las-Brisas
församlingen. Maggan förvarnade med att jag inte skulle förvänta mig så mycket. Ibland
blir det bra och ibland blir det inget alls när sånt här planeras. Peruanerna är tydligen inte
alls planerande av sig om man jämför med oss svenskar. (Som är slavar under almanackan.)
Men iallafall, det blev att vi till slut var ca 25 personer som tryckte in oss i en combi
och åkte ut till en flod utanför Chiclayo...
...där de flesta badade!!
Och en stolt Jeremia kör Moto =)
På tisdagen gjorde vi påsktuppar och kycklingar i svenskskolan, mysigt värre.
På kvällen var det fotbollsdags. Chiclayolaget mötte ett lag från Argentina. Jag, Erik, Maggan,
Stefen och Kate gick hemifrån vid sju och matchen började åtta eller halv nio på kvällen. Det
var verkligen en upplevelse. Jag var ju på fotboll i Arequipa men då gick allt som det skulle.
Den här kvällen köade vi i en timme men kom inte framåt och blev inte insläppta. Kön var
lång och många trängde sig för att komma lite närmare porten. Ju längre
tiden gick ju mer upprörda blev personerna i kön (och Maggan). Där var poliser och polis-
hästar som försökte hålla ording. En man som försökte tränga sig i kön tog bara upp sin plånbok
när vakten kom och skulle säga till honom. Det är så det fungerar här i Peru. Det går
alltid att muta sig ur en situation.
Skillnaden mot Sverige är också att folk verkligen brusar upp rejält.
Vi hade ju våra biljetter. Men det är tydligen så att det säljs för många biljetter (eller falska kopier), så därför
sa det bara stopp och de kunde inte släppa in fler. Efter ett tag kom en polis som tipsade om ett annat ställe
i muren. Dit SPRANG vi och kom till slut in och fick världens sämsta platser på en kortsida.
Dessutom förlorade hemmalaget. Ingen lyckad match men en riktigt spännande upplevelse =)
Stämmningen på stadion är helt enorm!
=)
Natten till onsdag regnade det så när jag kom till förskolan i San Antonio på morgon
var där bara tre barn. Hela San Antonio var en lerpöl och därför fick inte barnen gå ut.Det är en väldigt underlig tanke att lite regn gör att barnen inte kan gå till förskolan. Men flera hus i den byn har
bara jordgolv och säkert är tvättmöjligheterna begränsade och därför får
barnen helt enkelt stanna innne tills det torkat upp lite.
På onsdageftermiddag åkte vi ut till Lambayeke, som ligger ca 30 minuter
med bil utanför Chiclayo, för en minisemester.
Vi badade... Jeremia köpte godis....Och kämpar med att öppna det....Och vi grillade marshmallows. Helmysigt!
På torsdagen blev jag sliten på riktigt och vilade mest. Fredagen fortsatte med samma
lyckade koncept...och lördagen också.
Idag, söndag, har vi firat Påsk för fullt!
Imorse gick jag och Erik upp klockan 06.00 (helt galet tidigt)
för att gå ut och sjunga påsksånger på gatorna i Las-Brisas med
ett gäng andra morgonpigga människor. Efteråt var det frukost i
kyrkan.
Vår fina påskmiddag...
Med målade ägg...
I eftermiddag har det varit en gemensam Gudstjänst i san Antonio. Det har varit
riktigt härligt med mycket sång och dans.
Ett gäng från Las-Lomas spelade upp ett superfint drama:
Och några från San Antonio dansade:
Jag säger bara det: GLAD PÅSK!! =)
Förra söndagen började med att jag, Maggan och barnen åkte på utflykt med Las-Brisas
församlingen. Maggan förvarnade med att jag inte skulle förvänta mig så mycket. Ibland
blir det bra och ibland blir det inget alls när sånt här planeras. Peruanerna är tydligen inte
alls planerande av sig om man jämför med oss svenskar. (Som är slavar under almanackan.)
Men iallafall, det blev att vi till slut var ca 25 personer som tryckte in oss i en combi
och åkte ut till en flod utanför Chiclayo...
...där de flesta badade!!
Och en stolt Jeremia kör Moto =)
På tisdagen gjorde vi påsktuppar och kycklingar i svenskskolan, mysigt värre.
På kvällen var det fotbollsdags. Chiclayolaget mötte ett lag från Argentina. Jag, Erik, Maggan,
Stefen och Kate gick hemifrån vid sju och matchen började åtta eller halv nio på kvällen. Det
var verkligen en upplevelse. Jag var ju på fotboll i Arequipa men då gick allt som det skulle.
Den här kvällen köade vi i en timme men kom inte framåt och blev inte insläppta. Kön var
lång och många trängde sig för att komma lite närmare porten. Ju längre
tiden gick ju mer upprörda blev personerna i kön (och Maggan). Där var poliser och polis-
hästar som försökte hålla ording. En man som försökte tränga sig i kön tog bara upp sin plånbok
när vakten kom och skulle säga till honom. Det är så det fungerar här i Peru. Det går
alltid att muta sig ur en situation.
Skillnaden mot Sverige är också att folk verkligen brusar upp rejält.
Vi hade ju våra biljetter. Men det är tydligen så att det säljs för många biljetter (eller falska kopier), så därför
sa det bara stopp och de kunde inte släppa in fler. Efter ett tag kom en polis som tipsade om ett annat ställe
i muren. Dit SPRANG vi och kom till slut in och fick världens sämsta platser på en kortsida.
Dessutom förlorade hemmalaget. Ingen lyckad match men en riktigt spännande upplevelse =)
Stämmningen på stadion är helt enorm!
=)
Natten till onsdag regnade det så när jag kom till förskolan i San Antonio på morgon
var där bara tre barn. Hela San Antonio var en lerpöl och därför fick inte barnen gå ut.Det är en väldigt underlig tanke att lite regn gör att barnen inte kan gå till förskolan. Men flera hus i den byn har
bara jordgolv och säkert är tvättmöjligheterna begränsade och därför får
barnen helt enkelt stanna innne tills det torkat upp lite.
På onsdageftermiddag åkte vi ut till Lambayeke, som ligger ca 30 minuter
med bil utanför Chiclayo, för en minisemester.
Vi badade... Jeremia köpte godis....Och kämpar med att öppna det....Och vi grillade marshmallows. Helmysigt!
På torsdagen blev jag sliten på riktigt och vilade mest. Fredagen fortsatte med samma
lyckade koncept...och lördagen också.
Idag, söndag, har vi firat Påsk för fullt!
Imorse gick jag och Erik upp klockan 06.00 (helt galet tidigt)
för att gå ut och sjunga påsksånger på gatorna i Las-Brisas med
ett gäng andra morgonpigga människor. Efteråt var det frukost i
kyrkan.
Vår fina påskmiddag...
Med målade ägg...
I eftermiddag har det varit en gemensam Gudstjänst i san Antonio. Det har varit
riktigt härligt med mycket sång och dans.
Ett gäng från Las-Lomas spelade upp ett superfint drama:
Och några från San Antonio dansade:
Jag säger bara det: GLAD PÅSK!! =)
April, april din dumma bacill!
Idag är jag totaldeckad, superförkyld och riktigt sleten. Jag tycker verkligen inte om att vara sån här, har så svårt för att bara vila. Vill göra saker trots att jag egentligen knappt pallar resa mig.
Så det är som Ester säger när hon idag skulle lära sig "April-ramsan". Hennes version var "April,april din dumma bacill..."
Instämmer helt och fullt!
(Synd bara att jag inte kan lura den vart jag vill...)
Så det är som Ester säger när hon idag skulle lära sig "April-ramsan". Hennes version var "April,april din dumma bacill..."
Instämmer helt och fullt!
(Synd bara att jag inte kan lura den vart jag vill...)
Santa Domingo
Tänkte att jag måste berätta om och visa vår gata och de härliga gatuförsäljarna som väcker mig varje morgon. Mellan klockan sju och åtta varje morgon är det en kvinna som går på gatan och skriker med gäll röst "sooooooyaaaaa" med jämna mellanrum. Hon går alltså gata upp och gata ner och säljer soja. Lite senare kommer en annan kille och skriker "palta,palta,palta..". Han har en korg med avocado på sin cykel som han vill sälja. Palta är avocado på spanska, så kan du det också. Mycket användbart. =) Ibland har de också megafon och skriker ut sitt budskap med extremt monoton röst.
Jag är helt imponerad av soja-kvinnan. Hon använder inte megafon men hennes röst är helt enorm. Den måste höras låångt.
Har tjuvfotat några från taket. Det är inte alltid så att de säljer något heller. Ibland går de och samlar in saker. En kille brukar gå och skrika att han köper eller tar emot järnskrot. Sen vet jag inte om han säljer det vidare eller om han använder det till något speciellt.
Igår var det en man som dog i en av familjerna på gatan. Det var vid fyratiden på eftermiddagen. Hela kvällen igår och hela dagen idag har det varit mycket folk utanför och i huset. Det är tydligen så att de flesta grannar och vänner sluter upp direkt och visar sitt medlidande. Och jag tror att det inte bara är nära vänner och släkt utan att man går dit även om man inte kände mannen så väl bara för att visa sitt stöd. Det tycker jag är väldigt fint. Erik berättade också att många blir väldigt förvånade när de hör att vi i Sverige kan vänta så länge med begravningen. Den här mannen kommer antagligen begravas idag, dagen efter sin död.
Idag hade de också smällt upp ett ganska stort tält rakt över hela gatan.(se bild nedan.) Som svensk blir jag ganska förvånad och går bara och väntar på att polisen ska komma och ge böter.
"Såhär får man inte göra!" (läses med bred hipphipp-skånska.)
Gatan där jag bor; Santa Domingo
Och familjen Anderssons fina hus där jag bor
(Inlägget skrevs 27/3-10)
Jag är helt imponerad av soja-kvinnan. Hon använder inte megafon men hennes röst är helt enorm. Den måste höras låångt.
Har tjuvfotat några från taket. Det är inte alltid så att de säljer något heller. Ibland går de och samlar in saker. En kille brukar gå och skrika att han köper eller tar emot järnskrot. Sen vet jag inte om han säljer det vidare eller om han använder det till något speciellt.
Igår var det en man som dog i en av familjerna på gatan. Det var vid fyratiden på eftermiddagen. Hela kvällen igår och hela dagen idag har det varit mycket folk utanför och i huset. Det är tydligen så att de flesta grannar och vänner sluter upp direkt och visar sitt medlidande. Och jag tror att det inte bara är nära vänner och släkt utan att man går dit även om man inte kände mannen så väl bara för att visa sitt stöd. Det tycker jag är väldigt fint. Erik berättade också att många blir väldigt förvånade när de hör att vi i Sverige kan vänta så länge med begravningen. Den här mannen kommer antagligen begravas idag, dagen efter sin död.
Idag hade de också smällt upp ett ganska stort tält rakt över hela gatan.(se bild nedan.) Som svensk blir jag ganska förvånad och går bara och väntar på att polisen ska komma och ge böter.
"Såhär får man inte göra!" (läses med bred hipphipp-skånska.)
Gatan där jag bor; Santa Domingo
Och familjen Anderssons fina hus där jag bor
(Inlägget skrevs 27/3-10)
Havet
Idag har jag badat i Stilla havet. På wikipedia stod det att det upptar 32% av jordens totala yta. Om siffran stämmer eller inte vet jag inte men mäktigt är det iaf.
I morse åkte jag och Maggan ut till Santa Rosa, som är en liten by/samhälle utanför Chiclayo. Det tog ungefär 20 minuter med combi (minibuss) att ta sig ut dit. Därifrån gick vi längs vattenbrynet någon timme (vet inte exakt) till ett större ställe som heter Pimentel. Där fikade vi lite och tog ett riktigt härligt dopp. Jag tyckte det var fantastiskt och njöt verkligen av havet.
Längs vägen såg vi stora fiskebåtar, små vassbåtar som används av en person till mindre fiske, och fiskare som satt på stranden och rensade sin fisk. Mycket rocka.
Annars var vi ganska ensamma på stranden. För peruanerna är det höst och kallt nu och alltså ingen badsäsong. Men för oss var det toppen. =)
Har även gjort våfflor med Lovisa idag. Helt klart succé.
(ps. Det går alltid att klicka på bilderna för att få de lite större. )
I morse åkte jag och Maggan ut till Santa Rosa, som är en liten by/samhälle utanför Chiclayo. Det tog ungefär 20 minuter med combi (minibuss) att ta sig ut dit. Därifrån gick vi längs vattenbrynet någon timme (vet inte exakt) till ett större ställe som heter Pimentel. Där fikade vi lite och tog ett riktigt härligt dopp. Jag tyckte det var fantastiskt och njöt verkligen av havet.
Längs vägen såg vi stora fiskebåtar, små vassbåtar som används av en person till mindre fiske, och fiskare som satt på stranden och rensade sin fisk. Mycket rocka.
Annars var vi ganska ensamma på stranden. För peruanerna är det höst och kallt nu och alltså ingen badsäsong. Men för oss var det toppen. =)
Har även gjort våfflor med Lovisa idag. Helt klart succé.
(ps. Det går alltid att klicka på bilderna för att få de lite större. )
Ny svenskskola
I söndags var jag och Maggan och hyrde ett nytt rum till svensk-skolan. Som det har varit nu har svensk-skolan varit i det som heter missionens hus och i det huset ska Elin och Mattias bo när de kommer till Chiclayo om en knapp månad. Därför är det förberedelser för det som gäller just nu. Det ska röjas, tömmas, målas och fixas lite där innan Elin och Mattias och Joel flyttar in.
Idag började vi med att bära ut de möbler, böcker och saker som behövdes till skolan. Maggan gick ut på gatan och raggade upp en cykeltaxi som kom, och i den fick det sen plats tre bord, tre stolar, en soffa, en fläkt och många låder med småplock. Synd att jag inte hade kameran med, för då hade ni fått se berget av saker som mannen sen drog till gatan bredvid där den nya lokalen finns. Helt galet smidigt faktiskt. Här behövdes inget hyrsläp från Statoil inte. För den här tjänsten tog mannen 6 soles, vilket motsvarar ca. 15 svenska kronor. Maggan tyckte det var aningen dyrt och jag var chockad. Vilken toppenkille asså! =)
Efter det fortsatte Tina och Maggan att röja i huset och jag började packa upp och ställa iordning i den nya svenskskolan. (Erik fick gå hem för han har blivit förkyld och har ont i halsen, pobrecito.) När jag var färdig var jag riktigt nöjd och trivs redan grymt bra med den nya lokalen.
Ikväll kommer tre tjejer från Las Brisas kyrkan för att spela lite spel och umgås. Hoppas på en go kväll och på att spanskan funkar emellanåt iaf. =)
De tre muskutörerna tittar på Laura (Lilla huset på prärien)
och äter klubba, gott!
Idag började vi med att bära ut de möbler, böcker och saker som behövdes till skolan. Maggan gick ut på gatan och raggade upp en cykeltaxi som kom, och i den fick det sen plats tre bord, tre stolar, en soffa, en fläkt och många låder med småplock. Synd att jag inte hade kameran med, för då hade ni fått se berget av saker som mannen sen drog till gatan bredvid där den nya lokalen finns. Helt galet smidigt faktiskt. Här behövdes inget hyrsläp från Statoil inte. För den här tjänsten tog mannen 6 soles, vilket motsvarar ca. 15 svenska kronor. Maggan tyckte det var aningen dyrt och jag var chockad. Vilken toppenkille asså! =)
Efter det fortsatte Tina och Maggan att röja i huset och jag började packa upp och ställa iordning i den nya svenskskolan. (Erik fick gå hem för han har blivit förkyld och har ont i halsen, pobrecito.) När jag var färdig var jag riktigt nöjd och trivs redan grymt bra med den nya lokalen.
Ikväll kommer tre tjejer från Las Brisas kyrkan för att spela lite spel och umgås. Hoppas på en go kväll och på att spanskan funkar emellanåt iaf. =)
De tre muskutörerna tittar på Laura (Lilla huset på prärien)
och äter klubba, gott!
Underbara Roxette
Idag har jag hört roxette på bussen, väntat 45 minuter på en dagens och tagit fel buss hem.
Är så underbart när man sätter sig på bussen och hör "She's got the look" med Roxette spelas. Har faktiskt hänt en gång tidigare men det var precis lika underbart den här gången! =)
Idag får det bli en bild på Skalman,
familjen Anderssons husdjur.
Skön kille.
Är så underbart när man sätter sig på bussen och hör "She's got the look" med Roxette spelas. Har faktiskt hänt en gång tidigare men det var precis lika underbart den här gången! =)
Idag får det bli en bild på Skalman,
familjen Anderssons husdjur.
Skön kille.
födelsedagsblommor
Magnus och Maria, såhär ser blommorna ut som ni köpte till Erik i födelsedagspresent =)
Bilder: För er som vill ha fler bilder så finns det nu ett album på facebook som ni gärna får ta en titt på. Här på bloggen går det nämligen bara att ladda upp en bild åt gången och det tar väldigt lång tid, så därför kommer de flesta
bilder att hamna på fb istället.
Veckan som varit
Då var det redan helg och lördag. Härligt!
Den här veckan har svenskskolan med Lovisa och Ester kört igång.
Lovisa har lektion två dagar i veckan, tisdag och torsdag. Och Ester en,
på onsdagar. Det har funkat bra (tror jag...), trots att jag är helt grön
som lärare och inte har någon erfarenhet av det. Maggan har hjälpt mig
med att hitta lämpligt material och lektion.se har blivit min
bästa vän.
Detta är Esters bänk i vårt fina klassrum som ligger
två gator bort i missionens hus.
Har även varit i San Antonio på förskolan där jag ska hjälpa till
tre dagar i veckan. San Antonio är en lite by utanför Chiclayo
dit det tar ca. 40 minuter att åka med minibuss och mototaxi
(bara resan dit är ganska spännande, än så länge iaf.).
Måndag, onsdag och fredag är det tänkt att
jag ska vara där. Föskolan har ca. 25 barn mellan två och fem
år, en lärare och en hjälplärare. Plus mig nu de här månaderna.
Det är väldigt kul att vara där samtidigt som man känner sig
ganska begränsad av att man inte pratar bättre spanska.
Och ibland blir man så frustrerad av det, men för det mesta
går det väldigt bra. Man gör det man kan och ser och uppmärk-
sammar barnen.
Igårkväll skulle Maggan hålla i en ungdomssamling ute i Cerropon,
som är en helt nystartad församling en kvarts promenad från Las
Brisas där vi bor. Dit hängde jag med. Det kom ca 10 ungdomar.
Maggan pratade en stund och sen lekte vi tillsammans. Det var
grymt skoj. Alla var pigga och goa. =)
Jag fick träna på siffrorna på spanska när de frågade ut mig om
åldern på alla mina syskon (jag har sex syskon) och på mina föräldrar.
Och jag som knappt kan åldern på mina syskon på svenska :P
Idag gjorde Maggan supergod lasagne till middag och bakade ännu
godare bullar till fika=lyckad dag!
Och nu ikväll ska vi till Cerropon för familjesamling.
Nya favoritmotivet =)
Lovisa har lektion två dagar i veckan, tisdag och torsdag. Och Ester en,
på onsdagar. Det har funkat bra (tror jag...), trots att jag är helt grön
som lärare och inte har någon erfarenhet av det. Maggan har hjälpt mig
med att hitta lämpligt material och lektion.se har blivit min
bästa vän.
Detta är Esters bänk i vårt fina klassrum som ligger
två gator bort i missionens hus.
Har även varit i San Antonio på förskolan där jag ska hjälpa till
tre dagar i veckan. San Antonio är en lite by utanför Chiclayo
dit det tar ca. 40 minuter att åka med minibuss och mototaxi
(bara resan dit är ganska spännande, än så länge iaf.).
Måndag, onsdag och fredag är det tänkt att
jag ska vara där. Föskolan har ca. 25 barn mellan två och fem
år, en lärare och en hjälplärare. Plus mig nu de här månaderna.
Det är väldigt kul att vara där samtidigt som man känner sig
ganska begränsad av att man inte pratar bättre spanska.
Och ibland blir man så frustrerad av det, men för det mesta
går det väldigt bra. Man gör det man kan och ser och uppmärk-
sammar barnen.
Igårkväll skulle Maggan hålla i en ungdomssamling ute i Cerropon,
som är en helt nystartad församling en kvarts promenad från Las
Brisas där vi bor. Dit hängde jag med. Det kom ca 10 ungdomar.
Maggan pratade en stund och sen lekte vi tillsammans. Det var
grymt skoj. Alla var pigga och goa. =)
Jag fick träna på siffrorna på spanska när de frågade ut mig om
åldern på alla mina syskon (jag har sex syskon) och på mina föräldrar.
Och jag som knappt kan åldern på mina syskon på svenska :P
Idag gjorde Maggan supergod lasagne till middag och bakade ännu
godare bullar till fika=lyckad dag!
Och nu ikväll ska vi till Cerropon för familjesamling.
Nya favoritmotivet =)
Harlig mandag!
Mandagar ar Erik och Maggans lediga dag. Sa idag har varit en skon och go dag.
I morse akte jag, Erik och Maggan in till stan for att veckohandla och for att ta
en fika pa Starbucks. Underbara Starbucks! Det var riktigt fint =)
I morse akte jag, Erik och Maggan in till stan for att veckohandla och for att ta
en fika pa Starbucks. Underbara Starbucks! Det var riktigt fint =)
Efter det hamtades barnen pa skolan och vi akte tillsammans till Jockeyklubb dar
familjen Andersson ofta tillbringar sina mandagseftermiddagar. Jockeyklubben
ar ett stalle med pooler, frontonplank, fotbollsplan, restaurang m.m. Var harligt
att bada, simma, sola, ata gott och lasa.
Tre goa busar =)
familjen Andersson ofta tillbringar sina mandagseftermiddagar. Jockeyklubben
ar ett stalle med pooler, frontonplank, fotbollsplan, restaurang m.m. Var harligt
att bada, simma, sola, ata gott och lasa.
Tre goa busar =)
Dagen avslutades med en runda Bonanza vilket inte var alls tokigt
trots att Maggan vann over (agde sonder) mej och Erik! =)
trots att Maggan vann over (agde sonder) mej och Erik! =)
