Brunch för hemlösa
Hej hopp allihopa!
Det går nog inte att beskriva hur trött jag är, det är helt makalöst. Idag gick vi upp lika tidigt som igår (alltså; tjugo över fem) men kom hem betydligt tidigare. Det var skönt. Vi var hemma vid halv sex.
I morse hade vi handledarsamtal med Marie. Hon är verkligen en riktigt härligt prick. Marie har själv varit grov missbrukare och verkligen kännt på livet på gatan. Hon berättade sin historia för mig och Elin, och vi var helt fascinerade. Det är bara så härligt hur hon har fått ett helt nytt liv och fått möta Gud.
Jag berättade för henne vad jag ville göra och vad jag hade planerat med intervjuer och allt. Men jag har redan märkt att det är praktiskt omöjligt. Eller så känns det nu iallafall.
Jag har verkligen fått tillfälle att prata med flera hemlösa personer. Men att göra en seriös, bandad intervju kräver mycket. Det krävs en bra plats och en person som är helt medveten om sin situation och inte skäms för den. Att hitta detta och komma så långt kräver att man är här i mer än bara två veckor.
De personer som jag har kommit i kontakt med är antingen otroligt påverkade eller så vägrar de att erkänna hur de har det. Vissa hittar på historier och saker de ska göra eller varit med om för att vara mer intressanta. Man märker också hur de hela tiden försöker sätta dit mig och testa mig för att jag är ny och för att se vad jag går för.
Igår var vi på det som kallas Plattan på Segels torg, mitt i Sthlm. Vi hade på förmiddagen brett väldigt många mackor som vi sedan stod och delade ut där till den som ville ha. Mackorna skänks av olika bageri och affärer.
Det var alla möjliga personer som kom och fikade med oss på Plattan. Både de som bara ville ha en kopp kaffe men också de som verkligen behövde mat. Det var en jobbig upplevelse men samtidigt var det väldigt härligt. Så har det varit hela tiden. Man blir så otroligt uppmuntrad och glad över det arbete som kyrkan gör och av de personer som arbetar här men samtidigt så chockad och ledsen när man tänker på de personer man möter på gatan som har det så illa ställt. Det är helt otroligt!
Idag dukade vi fint i en liten lokal bredvid kyrkan, med MÅNGA ljus. Det blev väldigt vackert.
Sedan kom en leverans med mat från ett hotel i närheten. Maten var riktigt fin och det var verkligen fest. Det kändes så roligt att sitta och äta och prata med folket som kom dit. Detta var alltså brunch för hemlösa.
Där kände man igen personer från igår som man idag kunde prata mer med och man upptäcker vilka goa personer de är.
Jag har verkligen haft två spännande men krävande dagar. Jag lär mig saker hela tidien men oron för projektarbetet och faktan jag behöver till det gnager hela tiden. Tröttheten gör inte det hela så mycket bättre.
Imorgon ska vi ha en "vanlig dag" på plattan men på torsdag ska vi ha en speciel träff för bara kvinnor. Det ser jag verkligen fram emot.
Nu ska ja sluta skriva. Ooh vad jag längtar till sängen!! =)
Hoppas ni har det bra.
Ciao / Karin
Det går nog inte att beskriva hur trött jag är, det är helt makalöst. Idag gick vi upp lika tidigt som igår (alltså; tjugo över fem) men kom hem betydligt tidigare. Det var skönt. Vi var hemma vid halv sex.
I morse hade vi handledarsamtal med Marie. Hon är verkligen en riktigt härligt prick. Marie har själv varit grov missbrukare och verkligen kännt på livet på gatan. Hon berättade sin historia för mig och Elin, och vi var helt fascinerade. Det är bara så härligt hur hon har fått ett helt nytt liv och fått möta Gud.
Jag berättade för henne vad jag ville göra och vad jag hade planerat med intervjuer och allt. Men jag har redan märkt att det är praktiskt omöjligt. Eller så känns det nu iallafall.
Jag har verkligen fått tillfälle att prata med flera hemlösa personer. Men att göra en seriös, bandad intervju kräver mycket. Det krävs en bra plats och en person som är helt medveten om sin situation och inte skäms för den. Att hitta detta och komma så långt kräver att man är här i mer än bara två veckor.
De personer som jag har kommit i kontakt med är antingen otroligt påverkade eller så vägrar de att erkänna hur de har det. Vissa hittar på historier och saker de ska göra eller varit med om för att vara mer intressanta. Man märker också hur de hela tiden försöker sätta dit mig och testa mig för att jag är ny och för att se vad jag går för.
Igår var vi på det som kallas Plattan på Segels torg, mitt i Sthlm. Vi hade på förmiddagen brett väldigt många mackor som vi sedan stod och delade ut där till den som ville ha. Mackorna skänks av olika bageri och affärer.
Det var alla möjliga personer som kom och fikade med oss på Plattan. Både de som bara ville ha en kopp kaffe men också de som verkligen behövde mat. Det var en jobbig upplevelse men samtidigt var det väldigt härligt. Så har det varit hela tiden. Man blir så otroligt uppmuntrad och glad över det arbete som kyrkan gör och av de personer som arbetar här men samtidigt så chockad och ledsen när man tänker på de personer man möter på gatan som har det så illa ställt. Det är helt otroligt!
Idag dukade vi fint i en liten lokal bredvid kyrkan, med MÅNGA ljus. Det blev väldigt vackert.
Sedan kom en leverans med mat från ett hotel i närheten. Maten var riktigt fin och det var verkligen fest. Det kändes så roligt att sitta och äta och prata med folket som kom dit. Detta var alltså brunch för hemlösa.
Där kände man igen personer från igår som man idag kunde prata mer med och man upptäcker vilka goa personer de är.
Jag har verkligen haft två spännande men krävande dagar. Jag lär mig saker hela tidien men oron för projektarbetet och faktan jag behöver till det gnager hela tiden. Tröttheten gör inte det hela så mycket bättre.
Imorgon ska vi ha en "vanlig dag" på plattan men på torsdag ska vi ha en speciel träff för bara kvinnor. Det ser jag verkligen fram emot.
Nu ska ja sluta skriva. Ooh vad jag längtar till sängen!! =)
Hoppas ni har det bra.
Ciao / Karin
Dag 1 in the big city
Ojojoj, vad trött jag är!
Dagen började i morse med att jag och Elin tog oss upp ur våra sängar tjugo över fem, inte alls pigga men förväntansfulla på en dagen. det var en helt otrolig insats enligt oss. =)
Vi lyckades åka för långt med stadsbussen och missa tåget (hihi). Men som tur var gick nästa tåg tio minuter senare så vi behövde inte bli sena.
Det har regnat nästan hela dagen och vi har verkligen varit med om mycket. Många positiva och många negativa saker. Just nu är jag alldeles för trött för att berätta om allt och jag behöver tid att tänka och sova. Jag har verkligen fått så sjukt många intryck som jag behöver bearbeta.
Att vara lanttjej i storstan känns på. =)
Jag har inte tillgång till internet i den lägenheten jag bor i men ska ändå försöka uppdatera här så ofta jag kan.
sov så gott
Dagen började i morse med att jag och Elin tog oss upp ur våra sängar tjugo över fem, inte alls pigga men förväntansfulla på en dagen. det var en helt otrolig insats enligt oss. =)
Vi lyckades åka för långt med stadsbussen och missa tåget (hihi). Men som tur var gick nästa tåg tio minuter senare så vi behövde inte bli sena.
Det har regnat nästan hela dagen och vi har verkligen varit med om mycket. Många positiva och många negativa saker. Just nu är jag alldeles för trött för att berätta om allt och jag behöver tid att tänka och sova. Jag har verkligen fått så sjukt många intryck som jag behöver bearbeta.
Att vara lanttjej i storstan känns på. =)
Jag har inte tillgång till internet i den lägenheten jag bor i men ska ändå försöka uppdatera här så ofta jag kan.
sov så gott
en lördagförmiddag
hej!
Idag är det lördag och om bara några timmar sitter jag och min vän Elin på tåget till Stockholm. Jag har verkligen sett fram emot de här veckorna och planerat en hel del. Snart ska jag ringa min handledare Marie för att prata lite om hur och var vi ska träffas på måndag morgon, tänkte jag iallafall. Sen får vi ju se om hon svarar. =)
Igår kväll inträffade en del tråkigheter som gör att jag idag är väldigt omtumlad och trött. Jag hoppas verkligen att jag ska få nya krafter så att jag kan gå in för detta med samma förhoppningar och sattsningar som tidigare. Det ska säkert fixa sig på ett bra sätt tror jag.
Just nu sitter jag mest här framför datorn och njuter av att va hemma. Att ha familjen hos sig och en varm och trygg miljö är verkligen en härlig känsla. Den känslan påminner mig om de personer som inte har detta som en självklarhet. Vad gör de nu och vad känner de en lördagförmiddag som den här?
vi hörs! Karin
Idag är det lördag och om bara några timmar sitter jag och min vän Elin på tåget till Stockholm. Jag har verkligen sett fram emot de här veckorna och planerat en hel del. Snart ska jag ringa min handledare Marie för att prata lite om hur och var vi ska träffas på måndag morgon, tänkte jag iallafall. Sen får vi ju se om hon svarar. =)
Igår kväll inträffade en del tråkigheter som gör att jag idag är väldigt omtumlad och trött. Jag hoppas verkligen att jag ska få nya krafter så att jag kan gå in för detta med samma förhoppningar och sattsningar som tidigare. Det ska säkert fixa sig på ett bra sätt tror jag.
Just nu sitter jag mest här framför datorn och njuter av att va hemma. Att ha familjen hos sig och en varm och trygg miljö är verkligen en härlig känsla. Den känslan påminner mig om de personer som inte har detta som en självklarhet. Vad gör de nu och vad känner de en lördagförmiddag som den här?
vi hörs! Karin
