Kyrktankar
Har precis kommit hem efter en grymt spännande och på många sätt bra kväll i san Antonio. Erik har haft undervisning från Efesierbrevet och det var bra, gripande och tankeställande. Efter undervisningen kom det upp en del frågor som gällde församlingen och det blev en liten diskussion.
Just nu känner jag mig ganska förvirrad över att vissa saker ska vara så komplicerade och svåra. Var det såhär Gud menade när han sa att vi skulle gå ut till hela världen och berätta om hans liv och hans kärlek? Det finns så många skadade relationer. Både mellan församlingar och kyrkan, mellan församlingar och missionärer, mellan de olika församlingarna och mellan enskilda personer. Hur vill Gud att det ska vara? Hur kunde det bli såhär?
Mitt i all frustration och förvirring vet jag ju svaret. Relationerna är knappast bättre eller enklare hemma i Sverige. Hur kunde det bli såhär? Hur kunde vi glömma och tappa kärnan? Hur lyckades vi falla i så djup sömn?
Jag står på taket och tittar ut över Chiclayo. Långt där borta ser jag Kristus-statyn på kullen. Han står där med utsträckta armar som alltid. Jag viskar förlåt, och ber om nåd...
Just nu känner jag mig ganska förvirrad över att vissa saker ska vara så komplicerade och svåra. Var det såhär Gud menade när han sa att vi skulle gå ut till hela världen och berätta om hans liv och hans kärlek? Det finns så många skadade relationer. Både mellan församlingar och kyrkan, mellan församlingar och missionärer, mellan de olika församlingarna och mellan enskilda personer. Hur vill Gud att det ska vara? Hur kunde det bli såhär?
Mitt i all frustration och förvirring vet jag ju svaret. Relationerna är knappast bättre eller enklare hemma i Sverige. Hur kunde det bli såhär? Hur kunde vi glömma och tappa kärnan? Hur lyckades vi falla i så djup sömn?
Jag står på taket och tittar ut över Chiclayo. Långt där borta ser jag Kristus-statyn på kullen. Han står där med utsträckta armar som alltid. Jag viskar förlåt, och ber om nåd...
Kommentarer
Trackback
