synvinkeln

Har precis kommit hem efter en grymt spännande och på många sätt bra kväll i san Antonio. Erik har haft undervisning från Efesierbrevet och det var bra, gripande och tankeställande. Efter undervisningen kom det upp en del frågor som gällde församlingen och det blev en liten diskussion.
Just nu känner jag mig ganska förvirrad över att vissa saker ska vara så komplicerade och svåra. Var det såhär Gud menade när han sa att vi skulle gå ut till hela världen och berätta om hans liv och hans kärlek? Det finns så många skadade relationer. Både mellan församlingar och kyrkan, mellan församlingar och missionärer, mellan de olika församlingarna och mellan enskilda personer. Hur vill Gud att det ska vara? Hur kunde det bli såhär?

Mitt i all frustration och förvirring vet jag ju svaret. Relationerna är knappast bättre eller enklare hemma i Sverige. Hur kunde det bli såhär? Hur kunde vi glömma och tappa kärnan? Hur lyckades vi falla i så djup sömn?

Jag står på taket och tittar ut över Chiclayo. Långt där borta ser jag Kristus-statyn på kullen. Han står där med utsträckta armar som alltid. Jag viskar förlåt, och ber om nåd...

Hur pratar man utan ord?
I början var jag väldigt frustrerad över detta. Över att jag inte kunde förstå när barnen entusiastiskt berättade om något de gjort eller något som hänt. Jag ville så gärna kunna ställa fler frågor, kunna busa med barn som jag gör "på svenska" och förklara saker bra. Men nu iefterhand, när barnen fortfarande efter tre månader kommer springandes med en stor kram när jag kommer, har jag insett att vi har pratat mycket. Ofta utan ord.

Hur rengör man ett bord med smutsigt vatten?

Hur lär man någon skriva utan penna?

De här två frågorna har också "fötts" på förskolan. De handlar mer om att jag har insett att jag aldrig saknat något materiellt. Jag har alltid haft blyertspennor och rent vatten. Tacksam.






Status: Imorgon går jag in i min sista "vanliga" vecka. Det känns helt ofattbart att tiden har gått så snabbt. Jag är så otroligt tacksam för allt jag lärt mig och allt jag har fått här. Har för länge sedan insett att jag har fått så mycket mer än vad jag gett. Hoppas nu på en go sista vecka och att jag ska kunna förbereda mig bra på att åka hem, på att säga hejdå och sen få säga hej.

Här är klockan elva på kvällen och jag har precis kommit hem från ungdomsgruppen i las Brisas. Det har varit en fantasktisk kväll! Jag har haft väldigt kul och är helt glad. Njuter såå av att umgås med jämnåriga och få skratta tillsammans med dem och få lära känna dem mer. Ikväll kom det tre nya som var där för första gången. Det var härligt och alla var duktiga på att ta hand om dem. (Gillas)
Förra lördagen var vi ute och åt med ungdomsgruppen för att fira förtsa maj. Här kommer lite bilder från restaurant Rocky's.



Gänget, förutom Paula som inte syns bakom Lettie :P



Alessandra och Tamar


Jag och Paula

I veckan åkte vårt Sverige-besök Peter och Christer tillbaka till Europa och Sverige. De har varit här i ca. två veckor för att lära känna Peru lite och sätta sig in i arbetet som görs här. Det har varit väldigt roligt att ha dem här och för mig har det kännts roligt att få visa upp vad man har och uppskattar här. En av dagarna åkte jag och Peter ut till förskolan där jag fick visa vad en volontär kan ha för uppgift. Kanske var det roligare för mig än för honom. Haha. Jag tyckte i alla fall att det var fantastiskt kul att få visa upp "Mi pequeña cunita de amor" ,som förskolan heter, och få presentera Peter för min stora förebild och förskolans lärare Isabel. Det var också häftigt att inse efteråt att jag faktiskt kunde ställa Peters frågor på spanska och sedan förklara för honom vad Isabel svarade och berättade. Jag kunde tolka lite på spanska, amazing!

De sista dagarna tillbringade vi en bit utanför Chiclayo i kustbyn Huanchaco där vi hade teambuildings-dagar tillsammans. Jag tyckte det var väldigt bra dagar även om jag frös en hel del och trots att jag var ganska trött efteråt. ( läs "helt slut", haha)


Tina, Christer och Peter.


Underbart vackra och mäktiga Stilla havet.

Den stora happening just nu är att det imorgon, söndag, är Mors dag här i Peru. Här firas Mors dag rejält och är en av de största dagarna på året. Jag ska bland annat vara i kyrkan 7.30 imorgon för att tillsammans med ungdomarna fixa och förbereda morsdag-lunch som vi ska bjuda på efter gudstjänsten. Ikväll har de delat ut rosor till alla mammor i Cerropon och igårkväll var Maggan och Erik på barnens skola där de hade ett speciellt firande.
Igår på förskolan var alla mammor inbjudna och alla barnen hade förberett en dikt eller något fint till sin mamma som de visade upp. Några av tjejerna visade upp en dans som de hade övat in. Det lottades även ut två korgar med matvaror som alla hjälpts åt att samla ihop till. Det är alltså fullt pådrag både i kyrkor och på skolor i hela Peru den här helgen.


De fina matkorgarna på förskolan i San Antonio!


Alla barnen med sin mamma och Isabel med sin dotter Laidy(gul klänning) längst ut till höger.

Feliz dia mamá!

Nu är vi hemma igen efter några dagar med teambuilding i Huanchaco. Jag är trött, men nöjd och glad.

Peter och Christer åkte till Lima igår för att idag ta flyget tillbaka till Europa och Sverige. Och jag tackar för trevligt besök och gott svenskt lösgodis. =)

so long