synvinkeln

Hej hopp allihopa!

Det går nog inte att beskriva hur trött jag är, det är helt makalöst. Idag gick vi upp lika tidigt som igår (alltså; tjugo över fem) men kom hem betydligt tidigare. Det var skönt. Vi var hemma vid halv sex.

I morse hade vi handledarsamtal med Marie. Hon är verkligen en riktigt härligt prick. Marie har själv varit grov missbrukare och verkligen kännt på livet på gatan. Hon berättade sin historia för mig och Elin, och vi var helt fascinerade. Det är bara så härligt hur hon har fått ett helt nytt liv och fått möta Gud.
Jag berättade för henne vad jag ville göra och vad jag hade planerat med intervjuer och allt. Men jag har redan märkt att det är praktiskt omöjligt. Eller så känns det nu iallafall.
Jag har verkligen fått tillfälle att prata med flera hemlösa personer. Men att göra en seriös, bandad intervju kräver mycket. Det  krävs en bra plats och en person som är helt medveten om sin situation och inte skäms för den. Att hitta detta och komma så långt kräver att man är här i mer än bara två veckor. 
De personer som jag har kommit i kontakt med är antingen otroligt påverkade eller så vägrar de att erkänna hur de har det. Vissa hittar på historier och saker de ska göra eller varit med om för att vara mer intressanta. Man märker också hur de hela tiden försöker sätta dit mig och testa mig för att jag är ny och för att se vad jag går för. 

Igår var vi på det som kallas Plattan på Segels torg, mitt i Sthlm. Vi hade på förmiddagen brett väldigt många mackor som vi sedan stod och delade ut där till den som ville ha. Mackorna skänks av olika bageri och affärer.

Det var alla möjliga personer som kom och fikade med oss på Plattan. Både de som bara ville ha en kopp kaffe men också de som verkligen behövde mat. Det var en jobbig upplevelse men samtidigt var det väldigt härligt. Så har det varit hela tiden. Man blir så otroligt uppmuntrad och glad över det arbete som kyrkan gör och av de personer som arbetar här men samtidigt så chockad och ledsen när man tänker på de personer man möter på gatan som har det så illa ställt. Det är helt otroligt!

Idag dukade vi fint i en liten lokal bredvid kyrkan, med MÅNGA ljus. Det blev väldigt vackert.
Sedan kom en leverans med mat från ett hotel i närheten. Maten var riktigt fin och det var verkligen fest. Det kändes så roligt att sitta och äta och prata med folket som kom dit. Detta var alltså brunch för hemlösa.
 Där kände man igen personer från igår som man idag kunde prata mer med och man upptäcker vilka goa personer de är.
Jag har verkligen haft två spännande men krävande dagar. Jag lär mig saker hela tidien men oron för projektarbetet och faktan jag behöver till det gnager hela tiden. Tröttheten gör inte det hela så mycket bättre.

Imorgon ska vi ha en "vanlig dag" på plattan men på torsdag ska vi ha en speciel träff för bara kvinnor. Det ser jag verkligen fram emot.

Nu ska ja sluta skriva. Ooh vad jag längtar till sängen!!  =)

Hoppas ni har det bra.

Ciao / Karin