Santa Domingo
Jag är helt imponerad av soja-kvinnan. Hon använder inte megafon men hennes röst är helt enorm. Den måste höras låångt.
Har tjuvfotat några från taket. Det är inte alltid så att de säljer något heller. Ibland går de och samlar in saker. En kille brukar gå och skrika att han köper eller tar emot järnskrot. Sen vet jag inte om han säljer det vidare eller om han använder det till något speciellt.
Igår var det en man som dog i en av familjerna på gatan. Det var vid fyratiden på eftermiddagen. Hela kvällen igår och hela dagen idag har det varit mycket folk utanför och i huset. Det är tydligen så att de flesta grannar och vänner sluter upp direkt och visar sitt medlidande. Och jag tror att det inte bara är nära vänner och släkt utan att man går dit även om man inte kände mannen så väl bara för att visa sitt stöd. Det tycker jag är väldigt fint. Erik berättade också att många blir väldigt förvånade när de hör att vi i Sverige kan vänta så länge med begravningen. Den här mannen kommer antagligen begravas idag, dagen efter sin död.
Idag hade de också smällt upp ett ganska stort tält rakt över hela gatan.(se bild nedan.) Som svensk blir jag ganska förvånad och går bara och väntar på att polisen ska komma och ge böter.
"Såhär får man inte göra!" (läses med bred hipphipp-skånska.)
Gatan där jag bor; Santa Domingo
Och familjen Anderssons fina hus där jag bor
(Inlägget skrevs 27/3-10)
Härligt och Roligt att läsa din blogg Karin! Ger så mycket kännslor, glädje, saknad, kärlek mm. Och alla som går o ropar har man hört mååånga gånger, =) Ha det fortsatt bra! Kram
haha den kvinnan kommer jag ihåg. hon är söt :P det är galet vad man längtar tillbaka när man ser alla bilder. alla kvällar på erik och maggans tak. det var underbart. Ta hand om dig och njut av din tid där nere. kramkram
Allt låter så annorlunda! Fantastiskt att uppleva! Hoppas ja också får göra de någon dag... ;)
Saknar dig här vännen!..men tänk inte på mig nu haha NJUT!!! KRAMAR
Åh, dom har ju rosetter på huset! piffigt:)
I SVerige måste man ju ha inbjudan till allt, hemmet är en borg där ingen kommer innan för utan tillstånd. Lite överdrivet, men i jämförelse med andra kulturer är det ju typ så.. (förutom Kuttainen där jag är uppväxt, där har jag varit på massa bregravningar tillsammans med hela byn typ, en anna kultur på många sätt där uppe!)
DU är såå fin Karin! Vilken kvinna.
Ses i sommar! Kram o puss